Dr. And har läst Skunk-boken och tänkt

Linnéa Lindsköld, var beredd på att andra kommer stjäla som skator ur din text.

Det här är inte en skunkdagbok

Det allmänna: En antologi är en samling av texter där redaktören har gjort ett personligt urval på olika, både explicita och implicita, grunder. Det specifika: Skunk - De bästa texterna från skunk.nu (2010) är ett (kvalitativt) urval av miljontals texter på Skunk. Vad är skunk.nu? Och vad är skunk.nu i förhållande till skunkantologin? Häng med på en nedstigning i genreförvirringens rike:

Vi börjar med en artbestämning: Om vi ser Skunk community ur ett textskapande perspektiv så kännetecknas det av många funktioner som kan betecknas som postmoderna: På grund av en server med felaktig tidsinställning så fungerar inte skunkklockan, det finns alltså ingen linjär tid på skunk. Texterna kännetecknas av små, lokala berättelser. Det finns ingen enskild upphovsman till texterna, skunkdagböckerna kopierar och lånar, öppet och slutet, för att framstå som smarta och för komisk effekt. Upphovsrättslagen bryts ständigt. Slutligen så finns det ingen essens av skunk, det finns ingen liten kärna av äkta skunkhet utan precis som med alla communities så skapas och korsbefruktas skunk av sina användare.

“Boken är ett stopp, medan internet är ett flöde” skriver förläggaren Carl-Michael Edenborg och jag tror att detta är en bra utgångspunkt för att förklara skillnaderna mellan en text på skunk och en text på tryckt papper. Dagboken på skunk.nu är ett flöde i betydelsen att det ständigt tillkommer nya inlägg medan gamla inlägg försvinner om författaren vill eller om en felaktig html-kod råkar förstöra dagboken. Bilder och länkar försvinner och bryts (bryts ner, som i en regnskog ungefär), vilket kan förta hela förståelsen av ett inlägg. Alla som någon gång bläddrat tillbaka några år i en dagbok förstår vad jag menar. Därtill kommer användarnas personliga sidor som av den html-kunnige kan koda att se ut i princip hur som helst samt den biologiska mångfald som grupperna utgör. Varken sidor eller grupper finns bevarade i tryckt format, frågan är om det ens är möjligt/önskvärt. I tryckt form blir ett utdrag ur en skunkdagbok ett stopp, som dessutom lämnas över till läsaren att tolkas. Ett skunkdagboksinlägg läses dels på skärmen och dels i kontexten av 1. andra inlägg i den enskilda dagboken och 2. andra dagböcker. När nu ett urval har gjorts så kopplas inläggen bort från den kontext de skapades i och läsupplevelsen blir en annan. Hur den blir kan jag inte orda om, det är upp till varje läsare men risken är stor att nya läsare inte har kännedom om skunk. Läsare har andra förväntningar på en text som trycks i en bok än på en text som publicerats på nätet ur askan från it-bubblans tid. Eventuella kritiker kommer göra bedömningar och det vore intressant att läsa en recension av boken av någon som inte är bekant med skunk.nu.

Med avstamp i teorin om flöden och stopp kan vi konstatera att antologin är något annat än utdrag ur dagböcker från skunk.nu. Men vad är den? Det är viktigt att anmärka på att antologin utgörs av ett personligt och kvalitativt urval, inte ett representativt. Om vi säger att ett tusental skunkare var mer eller mindre aktiva mot slutet så betyder detta också att det finns ett tusental sätt att förhålla sig till skunk.nu. Två redaktörer har nu gjort ett urval och deras smakpreferenser lyser mer eller mindre explicit igenom. En snabb kontroll av registret ger sjutton kvinnoskunkar och sex mansskunkar vilket nog ger en rättvis bild av könsfördelningen på skunk. Vad gäller geografisk anknytning så finns där en vag Stockholmsdominans vilket kanske kan förklaras med att Stockholm är vår största (och därmed också skunktätaste?) stad. Om vi fokuserar på själva formen och stilen på de utvalda texterna så består de inte av den allra vanligaste genren på skunk, det vill säga det deskriptiva dagboksskrivandet, utan snarare av de, i brist på bättre ord, litterära texterna.

När skunk nedläggningshotades i somras så försökte flera användare förklara vad som skiljde skrivandet av skunkdagbok från en blogg. Jag vill visa på ett citat från förordet som belyser det här, Ida Säll skriver: “/.../gemene blogg har nästan alltid ett motiv, en mer eller mindre utskriven inriktning. det saknas här. man bara vevar vidare i sig själv /.../”. Med andra ord så var verktyget en förutsättning för textens tillblivelse. Texterna i antologin hade inte kunnat skapas på blogspot, i wordpress eller ens på en skrivmaskin. Precis som det muntliga traderandet en gång var en förutsättning för Illiaden och Odyssén så var skunk community, utvecklat av Andreas Harnemo för över tio år sedan, en förutsättning för texterna i skunkantologin (med flera). Är inte det fint?

För många finns det även en kritik mot kommersialisering och dagens blogglandskap inbyggt i skrivandet på skunk. Caroline Ringskog Ferrada-Noli lägger i förordet ut orden om skunks fulhet: “Det är antitesen till att ‘bygga sitt eget varumärke’. Det är motsatsen till gott entreprenörskap.” Men kapitalismen kom ikapp skunk till slut, CRFN skriver själv vidare i förordet att förlaget Modernista kontaktade henne för att göra en roman av hennes skunkdagbok, även Therese Bohman (salome på skunk) blev kontaktad av ett förlag för detta ändamål när det begav sig. Och nu är den faktiskt här: skunkboken!

Avslutningsvis: Skunk - De bästa texterna från skunk.nu är inte ett mini-skunk i tryckt format. Det är ett stopp, ett urval av två redaktörer. Som en hyllning till skunk.nu måste vi komma ihåg att en bok aldrig kan destillera vad skunk är och vad skunk var för alla dess tusentals användare.

I och med publicering frikopplas texterna från det ekosystem som skapade dem, och som de var med om att skapa, och de kastas ut i rymden för att möta och bedömas av andra.

stretar_emot säger: Lycka till på färden!